Kategori: Utflykter
-
Morgonfrosten påminner om att det är dags att torrlägga bilen. Gå in i vinterläge. Men inte riktigt än. En natt på västkusten, sedan jobb. Dieselvärmaren tickar på och stranden försvinner i skuggorna, snart becksvart utanför fönstret.
-
Spädbarnet får stanna i land. Mamman står nedanför aluminiumrampen som försvinner under ytan framför henne. Huttrar, men tillfreds. Verkar njuta, trots låg temperatur. Pappan säger att ”njo de ar no elva grader”. Ett konstaterande. Mamman kliver strax upp. Spädbarne stannar i vagnen när pappan steppar ned för rampen. ”Synd att det saknas bastu här”, kommenterar…
-
Jag campar aldrig. Av princip. Däremot bor jag gärna några nätter i bilen. På Ljugarn eller ett raukfält på Fårö. Vid ett färjeläge på en liten ö i västkustskärgård. Men också här: på en parkering vid sjön i min hemkommun, tre kilometer från lägenheten.
-
Det skulle åkas bil. Stor bil. Den med sängar, kök och badrum. Men det skulle också jobbas, på andra sidan Gärdet. På kontoret. Skåpet styrdes förbi hela rasket, strax nedanför. Upp på bron intill Siljaterminalen, över den. Men sen inte mycket längre. Parkeringen är gratis, utsikten över den lilla fritidsbåtshamnen likaså. Trots det – fortfarande…
-
Det behövde åkas söderut igen. Ett ärende som behövde tas om hand. Kryptiskt, det får det vara. Poängen är att bilen rullade mot Norrköping sen fredagseftermiddag. Sedan middag och allt det där. Ärendet togs om hand på lördagen. Eller snarare: ärendet fick riktning och mål. Norrut vid lunch. Ett stopp vid Örstigs camping, som jag…
-
Det regnade i vart fall inte hela tiden. Och det regnade rejält. Ägnade fredagskvällen och lördagen åt att försöka sjunka in i Nyköping. Få en känsla för staden, en egen uppfattning. Hopplöst uppdrag med tanke på den korta tiden, med tanke på min obefintliga plan. Eller: omöjligt att misslyckas med eftersom jag aldrig varit i…
-
Kanske var det regnet, kanske min obefintliga plan. Ankomsten till Furusund var plötslig och inte det minsta upplyftande. Kanske var det, vid närmare eftertanke, att jag närmade mig platsen i en liten röd bil. Från land alltså. Strindberg, som enligt uppgift först kom hit 1875, anlände rimligen med båt. Det borde gett ett helt annat…
-
Hon visste vad jag hette. Jag visste att jag vet vad hon heter. Namnet kom bara inte fram. Nå. Det var i runda slängar 24 år sen vi sågs sist, så måhända är det i sin ordning. En timme senare skulle Johan Hedin spela, tillsammans med Ida Meidell Blylod. Kvinnan vars namn jag visste men…
-
Hon ser mycket mindre ut nu. Men det måste vara samma person. Hon som för en kvart sedan inte tvekade att gå utanför svallet, tillbaka sen i en våldsam sväng, nu med avsevärt högre fart. Skidorna träffar vågen och skickar en plym av vatten till månen. Jag säger att hennes vattenkonster ser omöjliga ut. Hennes…
-
Tobo, festivalen Akustiskt i Tobo Det handlar inte om melodierna som fyller salen. Inte om fotstampen som markerar rytmen. Eller om de tunga kroppar som rör sig lätt över parkettgolvet där i de Geers jaktslott I Norduppland. Jag fattar inte riktigt vad det handlar om, tror inte att någon gör det. Men ingen vill gå…