En äldre kvinna närmar sig övergångsstället. Hon stödjer sig på en rollator och har en klädsel som bryter mot miljön: gårdarna, skogarna, fälten. Lantbruksmiljö. Piffig, men inte Östermalmspiffig. Ljus, lätt men på något sätt rejäl. Kanske Östermalmsrejäl. Genomtänkt, snarare. Jag saktar in, hon saktar in, höjer handen och ropar heja på med oväntat kraftfull stämma!…
Trettiosex mil är inte särskilt långt. Om du startar i Vallentuna är det inte säkert att du kommer längre än till Tranås. I vart fall inte om du kör du över Oxelösund och sedan följer Bråvikens norra strand till Norrköping, och där förirrar dig i stadens omfattande industriområden i jakt på en parkering för natten,…
Mannen har precis tagit sig uppför den lilla trappan, mödosamt men stadigt. Kvinnan plockar ihop det sista efter fikastunden. Sveper med blicken ut över den vidsträckta fjärden och konstaterar måhända att klocktornet, med mistklockan som varnat i dimma, som reser sig precis till höger om den lilla uteplatsen behöver ny färg. Fyrtornet på andra sidan…
Med två diskborstar slog han fram rytmer på ett tvättbräde i polskorna, valserna som vi andra spelade på fioler, nyckelharpor, ett munspel och ett uråldrigt stränginstrument. Jag hade stämt harpan i bilen, knallat upp på kullen, ställt någon fråga om låten de nyss spelat och sen var det igång. Innan de drog vidare till dansbanan…
Polen köper tre ubåtar. Jag cyklar runt en sjö. Solen steker. Först Siljan och Orsasjön. Sedan Vättern (även om vi inte rullade för egen maskin hela vägen). Därefter någon liten obetydlig, onämnd sjö norr om Sala. I dag Runn. Sex lätta motursmil för att få lite svalkande fartvind i hettan. Slutligen en cykeltur ner till…
Den lilla Volvon med den lilla 80-talshusvagnen på kroken kom tillbaka. Några till synes obegripliga manövrar senare hade kvinnan hoppat ur, stod i en lucka i den förvisso glesa raden av bilar. Sticker han nu, tror du? frågade jag Noah. Har han tröttnat – skickar ut henne för att agera backledare och hon glatt: javisst!…
Hennes steg mot bilen var försiktiga, trevande. Som om hon inte var säker på att hon hade rätt att närma sig. Hunden i kopplet däremot … Ursäkta, sa hon. Det var först då jag fick syn på henne genom dörrens myggskärm. Tog av mig mina lurar och pausade den brittiska kriminalserien på paddan. Har du…
Kvinnorna i den lilla segelbåten har verkligen fattat. De låg förtöjda i stadshamnen, åt lunch i sittbrunnen. Båten, inte mer än sju-åtta meter, såg ynklig ut bland de stora intill. Nej, inte ynklig. Snarare stolt, om än liten. Båtlivet handlar så lite om båten, så mycket om upplevelsen. Kontrasten när jag fick syn på en…
Mannen bar vit uniformsskjorta, mörkblå byxor. På axlarna någon gradbeteckning. Kaptenen hade just klivit iland. Siktade på den röda boden, hälsade korrekt på mig, knappade in en kod och steg in. Hans paus skulle vara i exakt ytterligare 13 minuter, då fartyget skulle lossa förtöjningarna och segla ut på havet, grodhavet, vill säga. Jag hade…
Fel håll! Vi vinkade och log. Rullade vidare från Tällberg upp mot Orsa. Siljan runt-cyklisterna ner mot Tällberg och vidare upp mot målet på Sollerön. Behaglig värme, svag vind, slöjad sol. Sonen drog, jag njöt. Av hans sällskap, av kolfiberhjulens hummande mot asfalten, av vyerna, dagen. Vände söderut i Orsa på andra sidan sjön och…