Tobo, festivalen Akustiskt i Tobo Det handlar inte om melodierna som fyller salen. Inte om fotstampen som markerar rytmen. Eller om de tunga kroppar som rör sig lätt över parkettgolvet där i de Geers jaktslott I Norduppland. Jag fattar inte riktigt vad det handlar om, tror inte att någon gör det.

Men ingen vill gå hem. I timmar spelas det från scenen. Konserter, till dans. Tretaktslåtar, raka fyrtaktare, någon polkett. Nyckelharpor, en fiol, en keltisk harpa. Ett dragspel. Varligt, mjukt (till och med dragspelet) och sedan nästan våldsamt kraftfullt.

En ostoppbar, närmast utomjordisk svängmaskin som lyfter sig själv och var och en i den där salen. Där ingen riktigt fattar eftersom det är bortom det fattbara. Men alla är vinnare.

Jag stannade kvar i Tobo över natten. Hittade en fin parkeringsplats nedanför den gamla masugnen, nära festivalplatsen på Eric Sahlström Institutet.

Tobo.
Tobo, igen.
Tobo, Eric Sahlström Institutet. Ikväll platsen för Akustiskt i Tobo.
Tre mästare på nyckelharpa, Torbjörn Näsbom, Cajsa Ekstav och David Eriksson.
Tidigare elever på ettåriga nyckelharpskursen i väntan på nästa konsert.
Olov Johansson och Catriona McKay. Nyckelharpa och keltisk harpa.
Gamla masugnen i Tobo.
Folkets hus står kvar i byn där en gång Toboskidan tillverkades.
I något av husen bodde Pettson och Findus pappa, Sven Nordqvist.
Mitt porträtt på väggen … (D2)