Den stör bilden. Placeringen är perfekt, storleken väl avvägd och skicket balanserar elegant mot den nyklippta grässlänten ovanför bryggan. Sammantaget borde den göra intrycket av den lilla fiskrestaurangen komplett. Men något stör. Kanske det faktum att den lilla fiskebåten är förtöjd med fören mot land.

Lergrav, som jag i mitt huvud genast döper om till Lervik eftersom det stämmer bättre överens med vad jag ser och min uppfattning om vad en grav respektive vik är, passerades på väg ut till något som skyltats Naturreservat och P. Vi rullade snart ut på Furilden eller Furillen, parkerade och gick en sväng på en barnvagnsvänlig tvåkilometersslinga. Det var vackert, men inte vad jag väntat mig. Jag misstänkte att jag kört till fel ställe. Furillen skulle vara magiskt, vidunderligt, enastående. Det här var bara vackert, fridfullt, naturmaxat.

Vi stannade i Lergrav sen, köpte fyra rökta makrillar till middag och en kaffe, och var snart i Slite. Coop och Systemet. Kort därefter hos våra kompisar på tomten som går ut i havsviken där lastfartyg ligger på svaj och barn fiskar från plastekor och en eller annan stockholmare glider förbi i kolfiberkajak.