En sorts höjdpunkt

En sorts höjdpunkt

Hatten är för stor, notpärmar och -häften tar för mycket plats, kudden … ful (kanske). Kartongerna som bröder (styvbröder för att vara språkligt korrekt) fyllt med ting från pappas liv hittade in i bilen. Jag vill egentligen inte ha sakerna, men inte heller vara utan dem. Tack bröder!

Från den snart uppsagda lägenheten rullade vi genom Hemse och upp mot Visby, åtminstone fram till Högklint, 48 meter över havet på en klippa som stupar rätt ner i sjön. (Öns högsta punkt ligger för övrigt på Lojsta hed, 83 meter över havet enligt Wikipedia.) Naturreservat och allt det där, men framför allt en vidunderlig utsikt över havet, Visby och det stupande klipporna.

Vi blev kvar över natten på parkeringen vid Hablingbo Creperie.
En Amazonpickis på Högklint, den första jag ser. Kanske rullade mopparna förbi oss igår.
Pappas hatt. På mig. Svårt att inte gilla den.
Nattparkering.
En del av att litet hav, från en förhållandevis låg höjd. Imponerande syn ändå.
Speleologen har hittat ännu en outforskad (tror vi) grotta. Med trappa ner från platån ovanför och allt.
Cyklarna rullade den knappa milen upp till Visby för en cola och en smoothie. #barapåsemester
Den här bilden kallar jag ”Märta och gitarren”. (Den borde heta ”Märta spelar på farfars gamla gitarr på Högklint”, men inga bilder heter så.)