Jag känner igen honom. Eller rättare, jag känner igen stilen. Sedan seglet. Och – förstås – platsen. Det är samme man på samma bräda med samma vingsegel där strax utanför näset som sträcker sig ut i Runn. Han kämpar som förra gången, för drygt sex veckor sedan. Vinden från sydost är kraftig, kraftigare än senast. Men har gör fortfarande något fel. Han borde göra god fart på vattnet men tar sig knappt fram. Ser hur han pumpar, gungar, några gånger för att få upp brädan på foilen. Lönlöst, farten är för låg. Precis som förra gången ger han sig inte. Fortsätter allt längre ut. Utan synbar utveckling. Jag hoppas att hans ihärdighet belönas snart och rikligt.