Här får ni inte vara! Rummet var för bra för att vara sant. I ena änden en bar, men den verkade inte preppad för att servera törstiga. I mitten ett bord med oplockad disk, ett askfat med fimpar och aska. Dunkelt, men inte sunkigt, inte bortglömt. En ambitiös Ikea-inredning. Ambitiös i synnerhet med tanke på att det var en loppis i Burgsvik.

”Det här är privat, vi hade en bar här förut. Skulle faktiskt fortfarande kunna ha det – vi har tillstånd och allt.”

Sa mannen och visade oss ut ur rummet som inte var ambitiöst Ikea-inrett.

Rullade vidare, hittade vatten vid en rastplats på väg ut ur Burgsvik och saltvattentvål på Ica. Kvarnåkershamn var nästa stopp. Stället jag besökt i princip varje år sedan 1980. Det var samma. Men ändå inte. Tomt nu. Huset var likadant (inte som 1980 – det revs runt 2000 och ersattes, men platsen var likadan).

Kvällen: variete i Hablingbo och middag på Creperiet.