När färjan var fri från kaj och styrde ut mot farleden for en tanke genom huvudet: om båten förliser med man och allt halveras Sveriges husbilsflotta.

Från vår utsikt i fil nummer elva var det som att vi hamnat på Europas största husbilsmässa. Varenda fil, varenda kvadratmeter av planen upptogs av husbilar (jo, jag överdriver förstås). Klockan var strax halv tolv på kvällen och uppenbarligen var jag inte den ende som tagit chansen att spara tusenlappar. Den här turen kostar i runda slängar en tredjedel av turerna som går rimliga tider.

Färjan flöt hela vägen, bilen rullade sen tvärs över ön och strax före fyra kunde vi sitta en stund på stranden i Ljugarn och undra om soluppgången skulle bli vacker. Trots molnen. Vi lät saken bero och gick och la oss. Gick upp några timmar senare. Klev ner i kalla havet som två undantag – resten gick på land i långbyxor och tjocktröjor. Lunchshoppade på lilla Coop med mer personal än kunder, kom två dagar för tidigt till två loppisar och misslyckades fullständigt på Bruna dörrens musikkviss (vem är förresten Duffy?). Havet sen fick vara för min del.